Enligt McLaren är målet för Emerging Church att formulera en kristendom för det tjugonde århundradet som är baserat på ett smörgåsbord med idéer i Kristi namn. Inga idéer är egentligen förbjudna. Men grundat på vad vi läser i Skriften saknar många av dessa idéer stöd eller är helt och hållet kätterska.

Det upplevelsemässiga och det mystiska

Även om jag inte planerar att kommentera hela McLarens förklaring av vad Emerging Church är, eller inte är, ska jag försöka att behandla ett särskilt ämne som få kritiker av Emerging Church låter komma i dagen. Det är området som har att göra med vad McLaren kallar den ”post-protestantiska-pro-katolska-kontemplativa-mystiska” formen av kristendom. Det är den här aspekten av Emerging Church som bekymrar mig mest.

För att få rätsida på det hela följde min introduktion till Emerging Church på forskningen jag gjorde för boken ”En annan Jesus? Den eukaristiske Kristus och den nya evangelisationen” (”Another Jesus? The Eucharistic Christ and the New Evangelization”). Under processen med forskningen för denna bok blev jag medveten om det romerskkatolska ”nya evangelisationsprogrammet” för att vinna tillbaka de ”avskilda bröderna” till ”alla kyrkors moder”. När jag såg de otaliga upplevelsemässiga attraktionerna som främjas av Emerging Church (ljus, ikoner, statyer, bönestationer, rökelse, liturgi, sakramenten, särskilt det eukaristiska sakramentet) blev det tydligt för mig vad som pågick. En annan väg till Rom förbereddes. Inte många verkade vara medvetna. Några som var medvetna brydde sig helt enkelt inte.

Efter att ha blivit medveten om Emerging Church-rörelsen har jag lärt mig flera viktiga saker. Medan andra, som jag, ser denna trend spela en roll i att leda mot avfallet, anser de som främjar rörelsen att en sådan uppfattning är löjlig. De är fast övertygade om att Gud reser upp en kyrka i Kristi namn till Guds ära.

Även om de kanske är seriösa i sina ansträngningar i att vara en del av denna ”Guds rörelse” som sveper över världen är det min övertygelse grundad på Skriften, att de är bedragna och inte vet om det. Är det inte detta som avfall handlar om – att tro att man har trott men i stället är bedragen?

Många har tillrättavisat mig för att jag säger min mening om Emerging Church. Men jag är tvungen att tala ut om denna rörelse grundat på vad jag läser i Guds Ord. Vår inställning till denna situation grundar sig på Paulus anvisningar till Timoteus med avseende på att visa människor tillbaka till sanningen.

Och en Herrens tjänare bör icke strida, utan vara mild mot alla, väl skickad att undervisa, tålig när han får lida. Han bör med saktmod tillrättavisa de motspänstiga, i hopp att Gud till äventyrs skall förläna dem bättring, så att de komma till kunskap om sanningen, och i hopp att de så skola bliva nyktra och därigenom befrias ur djävulens snara; ty av honom äro de fångade, så att de göra hans vilja [1]

 

Romersk katolicism mot kristendom

Även om jag har valt att fokusera på bara en särskild aspekt av Emerging Church-rörelsen (en annan väg till Rom) kräver enbart denna strävan mycket mer utrymme än vad denna kommentar tillåter. För att få fram min poäng ska jag försöka ge insikt i ett särskilt område. Det finns många avenyer, gator och stigar som leder den aningslöse hem till Rom.

Kyrkohistorien avslöjar att ett huvudsyfte för kyrkoreformatorerna var att vända människor som gjorde anspråk på att vara kristna tillbaka till Guds Ord och bort från utombibliska erfarenheter och ett falskt evangelium som var antikristet. Vi vet att Nya testamentet är fullt av varningar som gäller avfallet som skulle smyga sig in efter apostlarnas bortgång. Som Paulus varnade:

Så haven nu akt på eder själva och på hela den hjord i vilken den helige Ande har satt eder till föreståndare, till att vara herdar för Guds församling, som han har vunnit med sitt eget blod. Jag vet, att sedan jag har skilts från eder svåra ulvar skola komma in bland eder, och att de icke skola skona hjorden. Ja, bland eder själva skola män uppträda, som tala vad förvänt är, för att locka lärjungarna att följa sig. [2]

 

Judas var också rättfram om avfallet som var på väg under hans dagar. Han skrev:

Mina älskade, då jag nu med all iver har tagit mig för att skriva till eder om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödigt att i min skrivelse förmana eder att kämpa för den tro som en gång för alla har blivit meddelad åt de heliga. Några människor hava nämligen innästlat sig hos eder - några om vilka det för länge sedan blev skrivet att de skulle hemfalla under den domen - ogudaktiga människor, som missbruka vår Guds nåd till lösaktighet och förneka vår ende härskare och herre, Jesus Kristus.[3]

Vem som helst som läser Bibeln kan se att det är en himmelsvid skillnad mellan Nya testamentets församling och den romerskkatolska kyrkan. Trots anspråk på att vara kristen finns det myriader av trossatser och upplevelser som tillagts till romersk katolicism som inte finns i Bibeln. Till exempel är en kristendom, som betonar att Maria är delaktig i syndernas förlåtelse, bön med radband, bön till de döda för förmåner och en frälsning som är beroende av mässans offer, främmande för Skrifterna. Medan romersk katolicism försvarar att tradition och lära är jämbördiga med Bibeln, när tradition och lära motsäger Skriften, kan inte båda vara sanna.

Romersk katolicism förklarar att vår frälsning inte var fullständig genom Jesu död på korset. Frälsning på det romerskkatolska viset kräver att eukaristins sakrament delas ut av romerskkatolska präster. Om detta är fallet dog Jesus på korset i onödan. Frälsning är inte romersk katolicism plus Jesus. Biblisk frälsning grundas enbart på tro på Jesus!

Forntida framtida tro

En viktig lärosats i Emerging Church kräver att idéer, upplevelser och trossatser från förr återintroduceras för att återuppfinna kristendomen för nutiden. Det kan tyckas att om främjare för Emerging Church var ledda av anden i sina bemödanden om att gå tillbaka till dåtiden för sanningen, borde de gå tillbaka till Bibeln.

Men så är inte fallet! I stället går förespråkare för Emerging Church tillbaka till första, andra och tredje århundradet för att se hurdan kristendomen var då. De säger att det finns mycket att lära av mystikens kyrkofäder som vi behöver bli bekanta med. Varför inte gå tillbaka till Nya testamentets kyrka och de kristna principerna för tro som vi läser om i Guds inspirerade Ord. Tänk om de tidiga kyrkofäderna (romerskkatolska kyrkan) lärde ut idéer och trossatser som inte finns i Bibeln? Skulle inte det vara vilseledande?

Tillbaka till Bibeln eller tillbaka till Rom

Det är häpnadsväckande att se vad främjare av Emergent Church verkligen främjar. Många framkastar att vi omprövar romersk katolicism för att bli mer andliga och komma i samklang med Gud. Vad Gud har uppenbarat i Sitt Ord räcker tydligen inte till. Eller ännu värre, mystiska upplevelser som till och med liknar eller är identiska med hedningarnas utövanden försvaras som den nya återupplivade heta linjen till Gud.

Dr. Robert Webber

Dr. Robert “Bob” Webber erkänns av pastorer, samfundsledare, forskare och lekmän som en av de främsta auktoriteterna på gudstjänstförnyelse. Han leder regelbundet workshops för nästan varje större samfund i Nordamerika genom ”the Institute of Worship Studies” (Institutet för gudstjänststudier) som han grundade 1995.

Innan utnämningen till sin nuvarande befattning vid Northern Baptist Theologicla Seminary undervisade dr. Webber vid Wheaton College i 32 år som professor i teologi. Han har författat över 40 böcker och är även en regelbunden medarbetare i flera olika tidskrifter och tidningar inklusive Worship Leader. [1]

 

Dr. Webber är en av de inflytelserika främjarna av idén att vi måste gå tillbaka för att gå framåt. Hans idéer utgör en av huvudpelarna i Emerging Church. Han har skrivit ett antal böcker som handlar om att återbesöka dåtiden för att söka vägledning för framtiden. En av dessa böcker heter Forntida-Framtida evangelisation: Att göra din församling till ett trosbildande samfund (Ancient-Future Evangelism: Making Your Church a Faith-Forming Community).

För att klargöra vad dr. Webber avsåg med ”forntida-framtida” beslöt jag mig för att göra efterforskningar. Jag hittade en intervju med dr. Webber på en hemsida som heter TheOoze.com. På frågan ”Hur tror du den nordamerikanska evangelikala kyrkan kommer att se ut om 25 år?” svarade dr. Webber:

Bibliska symboler som dopidentitet och eukaristisk tacksägelse kommer att få ny betydelse. Kyrkan kommer att vara mindre angelägen om att ha en eskatologi och mer engagerad i att vara ett eskatologiskt samfund.[1]

Under de senaste åren har jag observerat att dr. Webbers förutsägelser om kyrkans framtid är tämligen korrekt. Många som en gång emotsåg Jesu nära förestående återkomst sover nu. Några säger att det verkar som att ”Herren har fördröjt Sin ankomst”. Andra säger att ”vi har blivit vilseledda av pastorer och lärare som har lärt oss att den andra ankomsten är en bokstavlig återkomst av Jesus för att upprätta Sitt Rike”. Samma personer hävdar att ”Guds Rike” kommer att etableras här på jorden av kristna under Jesu eukaristiska regerande.

Efter att ha läst dr. Webbers svar på frågan att ”Bibliska symboler som dopidentitet och eukaristisk tacksägelse kommer att få ny betydelse”, beställde jag hans bok Forntida-Framtida evangelisation (Ancient-Future Evangelism). Detta är vad jag läste på sidan 114:

En snabb titt på undervisningen om eukaristin från den för-nicenska perioden ger oss insikt i den tidiga kyrkans förståelse. Fäderna undervisade att ständig andlig näring gavs till troende vid denna stora högtid. Främst är det tydligt från Justin Martyrs skrifter från mitten av första århundradet att detta inte är någon innehållslös symbol. Kristus är verkligen närvarande i brödet och vinet. Han föder oss i minnet av Sin frälsning. Han föder oss genom Sin närvaro vilken åstadkoms genom bön.[2]

En eukaristisk upplevelse?

Man kan ställa sig följande legitima fråga: Hur blir evangelikala protestanter som Robert Webber supportrar till romerskkatolska synsätt? För att ta reda på mer om Robert Webbers bakgrund och hans omvändelseerfarenhet upptäckte jag Webbers vittnesbörd i en bok med titeln Undrens tecken: Konvergensfenomenet i moderna liturgiska och karismatiska kyrkor (Signs of Wonder: The Phenomenon of Convergence in Modern Liturgical and Charismatic Churches), publicerad 1992 av Star Song Publishing Group, Nashville, Tennessee.

Trots att följande citat är väl utförligt är det viktigt och nödvändigt för att avslöja hur Webbers omvändelseerfarenhet ägde rum. Med hans egna ord:

Mitt mest minnesvärda möte med en typ av tillbedjan som var annorlunda än min egen skedde under en weekendretreat för mer än tjugo år sedan. Jag hade anslutit mig till en lovprisnings- och bönegrupp när jag höll på med doktorandstudier vid Concordia Theological Seminary i St. Louis. Gruppen bestod av katoliker, lutheraner, presbyterianer och evangelikaler som träffades en gång i månaden för att läsa och diskutera Skriften och bedja tillsammans, för att samtala, och för att bara ha kul. När det var dags för flera av oss att doktorera och flytta till nya ställen, bestämde vi att vi skulle avsluta vår tvååriga gemenskap med en weekendretreat på ett katolskt konferenscenter på orten. Det var där vi ställdes inför en fråga som vi aldrig hade diskuterat. Kunde vi fira nattvard tillsammans? Kunde en katolsk präst ge brödet och vinet till en evangelikal? Kunde en evangelikal ta emot brödet och vinet från en katolsk präst?

 

Vi satt alla på gräsmattan vid klostret nära kapellet. Klostret stod på en kulle och hade utsikt över de bördiga jordbruksmarkerna i Missouri, och doften av det friska vårgräset fanns i luften. Jag hörde prästen säga, ”Vi ska avsluta vår retreat med en liturgi i kapellet. Ni är alla naturligtvis välkomna att komma, men jag vet inte vad jag ska säga till er om brödet och vinet. Som regel tillåter vi katoliker bara andra katoliker att ta emot Herrens kropp och blod. Men jag har våndats över denna separation av våra kyrkor, vilket jag vet att ni också har.”

 

Han gjorde en paus och fortsatte, ”Jag har beslutat att bryta med katolsk tradition och erbjuda er brödet och vinet. Varför? Därför att det är min erfarenhet att ni alla är sanna kristna överlåtna till vår Herre. Men jag kan inte tala om för er vad ni ska göra. Ni kanske inte känner er bekväma med att ta emot brödet och vinet. Ni måste fatta ert eget beslut om det. Om ni inte kommer för att ta emot respekteras ert beslut och om ni kommer är ni välkomna.”

 

Då lyfta jag mitt ansikte mot solen och kände dess värme. Jag slöt mina ögon och lät mitt liv i kyrkan passera förbi mig. Mina fördomar steg upp inom mig: Vad gör du här? Du har aldrig tillbett i ett katolskt sammanhang, än mindre tagit emot brödet och vinet från en katolsk präst! Sedan tänkte jag på de andligt rika stunderna som jag hade delat med dessa människor under två år. Jag hörde återigen mina katolska vänner tala om deras kärlek till Kristus, be med glöd, och uttrycka ett äkta begär att känna Skrifterna och leva genom dess auktoritet. De minnena sa, ”Fortsätt. Trots allt är det bara en Herre, en församling, en tro, ett dop, en helig nattvard”.

 

Vid det ögonblicket bröt Gud igenom muren jag hade tillåtit separera mig från mina bröder och systrar i olika samfund. Jag är övertygad om att de fördomar vi har och de murar vi bygger mellan oss och andra kristna gemenskaper faktiskt blockerar vår upplevelse av Guds närvaro i våra liv. Våra förutfattade meningar isolerar oss från den andliga gemenskapens fullhet i Kristi kropp. Gud har sin boning i sin församling, och att förkasta en del av Guds församling är att förkasta honom. Vidare är det så att om vi förkastar en del av Guds församling hindras vi att uppleva det som trosbekännelsen kallar ”de heligas samfund”. När Gud bröt ner mina murar förde han mig in i en rikare gemenskap med Kristi kropp över hela världen.[3]

Tydligen var Robert Webbers upplevelse livsförvandlande. Han fortsätter beskriva hur han kände och hur hans tro förändrades. Än en gång med hans egna ord:

Du skulle kunna säga att jag överrumplades av glädje! Jag fann mig själv biträda Gud i mässans lovprisning, och Gud i sin tur betjänade mig. Jag hade aldrig tidigare i mitt liv haft en sådan upplevelse. I det där katolska kapellet hade en ny gudstjänsterfarenhet rest sig upp mot mina gamla fördomar, och en ny attityd föddes. Jag hade tagit in en annan traditions erfarenhet i mig själv, jag hade varit i dialog med en annan gudstjänsttradition och jag blev klart rikare av det.[4]

Webber och eukaristisk evangelisation

Som dokumenterats blev dr. Webbers möte med den eukaristiske Jesus i ett romerskkatolskt kapell i början av 1970-talet livsförvandlande. I sin bok Forntida-Framtida Evangelisation (Ancient Future Evangelism) som gavs ut elva år efter publikationen av hans eukaristiska upplevelse klargjorde Webber vidare att hans tro på det romerskkatolska eukaristiska mötet var äkta. I sin bok skrev han:

Andligheten hos de medeltida mystikerna och andligheten som utvecklades genom det sakramentala systemet när det var som bäst blev nu undanträngt av intellektuell kunskap. Förkastandet av allt katolskt ledde då genom den protestantiska uppfattningen till att kunskap och andlighet var samma sak. Under nästan femhundra år har protestantismens andlighet uttryckts i sökandet efter kunskap. Detta sökande fann en lycklig partner med betoningen på förnuft i den moderna eran. I den postmoderna eran i vilken emellertid kunskap inte är tillräckligt finns det ännu en gång en längtan efter lärorna som skapar en andlighet rotad i de mystiska och sakramentala traditionerna.[1]

Det kan även dokumenteras att Webbers böcker vinner konvertiter. Men vem är det som konverteras och vad konverteras de till? Svaret på denna fråga kan hittas på en romerskkatolsk webbsida som heter ” Ancient and Future Christian Reading List”. Flera av dr. Webbers böcker finns med där, som t.ex. Forntida-Framtida tro: att ompröva evangelikalism (Ancient-Future Faith: Rethinking Evangelicalism). Under bokens rubrik finns följande uttalande:

Webber skriver om att många kristna idag, särskilt yngre, söker efter en tro förenad med den forntida kyrkan. Således söker postmoderna kristna en forntida och framtida tro, en som anammar dåtiden för framtiden, hellre än att ignorera dåtiden fullständigt… Utgivaren David Bennett erkänner att Webbers skrifter hjälpte till att leda honom till den katolska kyrkan, fastän mycket av det Webber säger är alldeles för ”kafeteriaaktigt” i sitt sätt. Kyrkotradition behandlas också mer som en evangelikal trend i motsats till vad den är: Sanningen. Trots det är Webber en bra övergångsförfattare.[2]

Robert Webber och förbindelsen med Chuck Smith Jr.

Min första introduktion till dr. Webber och hans åsikter ägde rum när jag läste en artikel som han hade skrivit för tidskriften Worship Leader med titeln Wanted Ancient Future Talent.[3]

Worship Leader ges ut av Chuck Fromm och tidskriftens redaktionsråd inkluderar Robert Webber såväl som Chuck Smith jr, som råkar vara Fromms kusin. När man studerar Chuck Smiths jr skrifter och trossatser är det tydligt att Smith jr främjar idéer som är nästan identiska med Robert Webbers. Bedöm till exempel följande citat taget ur Smiths bok Det finns en tid (There Is a Season):

Den postmoderna församlingen kommer mest troligt att få se en återuppståndelse av ritualer, ceremonier och sakrament. I sin iver att skära bort allt överflödigt från kristen tro strömlinjeformade reformatorerna de sju heliga sakramenten i den romerska katolicismen och reducerade dem till bara två: dopet och Herrens måltid… Postmoderna kristna besöker redan åter de förkastade sakramenten, och vi har mycket att vinna genom att igen titta på de heliga, vördnadsfulla aspekterna av äktenskap, ånger och konfirmation som en övergångsrit. Det ickerationella elementet i ritualer och ceremonier tilltalar den postmoderna själen.[4]

Det finns en tid
Av Chuck Smith jr.

I sin bok förklarar Chuck Smith jr att protestanter har mycket att lära av den romerskkatolska kyrkan. Han verkar vara positivt inställd till den romerskkatolska synen att Jesus faktiskt är närvarande i nattvardsbrödet och att reformationen hindrade den romerskkatolska synen som anser att nattvarden är mer än en symbol. Med hans egna ord:

På det hela taget överrationaliserade modern tro symbolerna för tillbedjan. Till exempel har troende från olika traditioner ofta påmints om att brödet och vinet i nattvarden bara är symboler och inte ska uppfattas bokstavligt. Reformationens reaktion mot romersk katolicism har spelat en huvudroll i att nedtona vikten av och kraften i symbolen. Så vi har instruerats att sakramentens kraft är symbolisk och ritualen är maktlös och ineffektiv som ett nådamedel.[5]

Sammanfattning och slutsats

Så genom att ta en titt på dessa uttalanden av Brian McLaren, dr. Robert Webber och Chuck Smith jr, vilken slutsats kan vi komma fram till? Är det inte rimligt att anta att det är ett försök att återuppfinna kristendomen för vår generation och att denna återuppfunna kyrka är väldigt lik den kyrkan som framträdde ur Nya testamentes församling i det förgångna? Är det möjligt att historien upprepar sig?

Hur kan någon förneka att det är en rörelse bort från auktoriteten i Guds Ord genom förföriska upplevelser som alltid främjats av de romerskkatolska och ortodoxa kyrkorna?

Det åttonde kapitlet i Hesekiel kastar ljus över Guds perspektiv på den upplevelsemässiga Emerging Church som framträder i våra dagar. Gud tillät Hesekiel att se hur de religiösa ledarna i Israel hade avvikit från Guds Ord och anammade seder och upplevelser som var avskyvärda för Honom. Vi läser:

Och han sade till mig: "Du människobarn, bryt igenom väggen." Då bröt jag igenom väggen och fick nu se en dörr. Och han sade till mig: "Gå in och se vilka onda styggelser de här bedriva." När jag nu kom in, fick jag se allahanda bilder av vederstyggliga kräldjur och fyrfotadjur, så ock Israels hus' alla eländiga avgudar, inristade runt omkring på väggarna. Och framför dem stodo sjuttio av: de äldste i Israels hus, och Jaasanja, Safans son, stod mitt ibland dem, och var och en av dem hade sitt rökelsekar i handen, och vällukt steg upp från rökelsemolnet. Och han sade till mig: "Du människobarn, ser du vad de äldste i Israels hus bedriva i mörkret, var och en i sin avgudakammare? Ty de säga: 'HERREN ser oss icke, HERREN har övergivit landet.'" [6]

Tiden kommer att utvisa om detta samband mellan Emerging Church och romersk katolicism är korrekt. Baserat på de nuvarande händelserna som uppenbaras tror jag att man med säkerhet kan säga att Emerging Churchs väg till Rom kommer att bli mer uppenbar dag för dag för dem som accepterar varningarna som finns i Skriften.

Jag tror att vi ser avfallet som Paulus varnade för skulle bli ett tecken på att vi är i ändens tid. Är det möjligt att den stora villfarelsen är på gång och att världen görs redo för en falsk brud för den falske Kristus?

Förhoppningsvis kommer kristna ledare av idag att på nytt överväga Skrifterna och höja varningsrop grundade på uppenbarelsen som vi finner i Guds Ord.